Västra delen av Chaophrayaslätten dominerades i slutet av 1200-talet av taifurstendömet Suphanburi, vars tidiga historia vi bara kan gissa om. Taifolket i Suphanburi verkar ha ärvt en politisk tradition av att regera över ett område som sträckte sig ungefär från Chai Nat i norr ända ner till Chumphon ชุมพร i söder.

(Provinsen Chumphon)

En källa menar att Suphanburi kan vara den ursprungliga platsen för det tidigare omtalade Suvarnabhumi som nämns i gamla buddhistiska skrifter. Platsens första dokumenterade bosättningar stammar dock från den senare Dvaravatiperioden som varade mellan 500-1000-talet.

Embryot till det som senare blir till staden Suphanburi kan ha grundats under perioden 877-882, men då var staden känd som Thawarawadi Si Suphannaphum ทวารวดีศรีสุพรรณภูมิ eller Phanthumburi พันธุมบุรี. Staden ska senare ha blivit känd som U Thong och sitt nuvarande namn fick staden någon gång under andra hälften av 1300-talet. Rikets centrum kan flera århundraden tidigare ha varit Nakhon Pathom och senare Phetchaburi.

Jag har tidigare berättat om U Thong i ”Forntid”, avsnittet ”Sydostasien före och under taifolkens ankomst”, artikeln ”Dvaravati”.

Åtminstone så tidigt som i början av 1200-talet hade Suphanburi nära kontakter med taifolk i Nakhon Si Thammarat i söder. Detta territorium hamnade, åtminstone nominellt, under Sukhothais och kung Ramkhamhaengs herradöme på 1290-talet.

Suphanburi var i högsta grad en theravadabuddhistisk taistat. Riket var fast beslutet att bevara sin självständighet från khmererna och kunde också räkna med stöd från den taibefolkning som bodde på den västra sidan av Chaophrayaslätten.